Pocahontus au non sequitur

Har jag helt och hållet missat det här med semlor i år!
Det som brukar vara en ack så viktig (och smaskig) tradition. Jag får ta en säng förbi västerport någon gång i vecka och hoppas att de har ett par kvar.

Det var länge sedan man var så här aktiv ett dygn.. Först riggning, repetitioner och provföreställning och sedn en helkväll på krogen som i sin tur ledde till en efterfest i tybblelund. 05:21 och läggdags.. Tack och adjö.

Ytterligen en kristen högtidsperiod är snart till sin enda. Det har varit skönt att få det lite lugnare i schemat under en liten tid. Det har varit så mycket på en och samma gång och ihopsnurrat att det inte är konstigt om man behöver snurra tillbaka sig ett par varv.

Helgen har varit fruktsam och trevligt. Lite rebonding med syrran, påskhäng med vänner man inte spenderar tillräckligt med tid med, en trevlig och oväntad pokervinst här om natten på 140 pix och slutligen en trevlig famljemiddag hos föräldrar och meskatt. Examensarbetet till specialpedagogiken återstår fortfarande men det känns faktiskt rätt bra på den fronten. Prima liv.

Att komma ut med en del bortträngda kännslor och tankar var ett bra, och rätt, val och jag får hoppas att även det kommer att fungera bra framöver på den fronten.

Så, mitt tidigare inlägg om Kent upprör folk? Ger hjärtklappning och ses som en hädelse?!
Detta ger mig ju bara mer vatten på min kvarn.

Jag har aldrig varit och är fortfarande inte den som är ute för att provocera och detta står jag fast vid. Min personliga åsikt lär dock motas med olika sorters reaktioner och vissa personer kanske blir provocerade, vem vet. Ska jag istället vara tyst och låta bli att berätta om mina åsikter och diverse ämnen för att det finns en risk att folk tar illa upp?

Jag älskar att ha vänner oavsett hur mycket man egentligen har gemensamt med dem och jag hatar att ha fiender, något jag inte kan påstå att jag har. Jag har däremot insett att jag inte vill vara någon inställsam lismande liten idiot som inte vågar ta ställning i en viss fråga bara för att det finns en risk att folk inte håller med och rentutav tar avstånd från mig på grund av detta. Sanna vänner accepterar en för den man är.

Jag dissar absolut inte personer som lyssnar på Kent och inte heller det  faktum att rätt många människor ser dem som något nästan övernaturligt eller gudomligt. Jag har många vänner som gillar dem och jag gillar inte  dessa personer mindre för det och jag hoppas verkligen inte att de tycker mindre om mig bara för detta ärliga utlägg om gruppen.

Oavsett hur stark ens koppling är till exempelvis ett band så bör man kunna ta lite negativ kretik om gruppen i fråga utan att ta det som ett personligt angrepp.

Utan argument och motargument får man ingen debatt och utan en debatt kan man egentligen inte förklara varför man orubbligt står på en viss sida i en fråga.


För att citera mig själv:
"Jag vet inte riktigt varför jag plötsligt fått för mig att agera tjurig musikrecensent, det är inte riktigt likt mig, men det är väl bara en fas jag går igenom som vanligt och tyvärr råkade Kent stå ivägen för min framfart..."

Ibland så försvinner saker. Det är en vanligt företeelse särskillt vanlig i min värld.
Min svarta keps med, vad som ser ut som, en döskalle på ("en stor fågelskit" som min chef sa) var förlorad så länge att jag la den till handlingarna. Den dök upp nu för några minuter sen.
Var låg den då?
Jo i botten av tvättkorgen.. Vem letar efter förlorade plagg där????

En annan ägodel som gick förlorad var min "palestina". Den saknade jag inte särskillt mycket men för någon dag sen fick jag ett mess från J som frågade om jag saknade en sjal.. Den hade tydligen legat hemma hos henne rätt länge och hon hade ingen aning om vems den var till en gemensam polare kom förbi och sa att jag hade skådats med en palle vid ett flertal tidigare tillfällen.

Så, det mesta kommer till rätta förr eller senare..
Dock inte min keps jag råkade lämna på bussen i Gambia (den har det nog bra där den är)..

Det är ett faktum.. Jag är en extrem nattmänniska. Strax efter midnatt fungerar jag som bäst.
Jag har länge "försökt" att komma igång med städningen, eller snarare saneringen, av lägen heten men aldrig riktigt kommi någon vart.
Igråkväll, ca 23:30, fick jag för mig att det var dags att defragmentera dator då den började bli lite seg och iom att datorn mer eller mindre är obrukbar under den tiden så var jag tvungen att syssälsätta mig med något annat under en tid..
 Det började med disken och sen brakade det bara loss.. Nu har verkligen startskottet gått så lägenheten sk nog vara i bra skick inför helgen som kommen redan ikväll. :D

Jag har under en tid funderat över att ta min fars efternamn.

Strand.

Eftersom både jag och min syster föddes innan våra föräldrar hade gift sig fick vi vår mors efternamn.

Engström.

Om vi hade velat byta namn så hade vi varit tvugna att göra detta båda två av någon anledning men tydligen så är det nu fritt farm att byta när man har fyllt arton år (vilket iofs var ganska länge sedan någon av oss gjorde).


Jag använde under en längre tid båda efternamnen (när man exempelvis svarade i telefon etc) även om det var Engström som var det officiella men allteftersom tiden gått har Strand försvunnit.

Det ska tydligen inte vara någon större affär att byta namn. Bara att gå till föräkringskassan om jag förstod det rätt.
Jag ska nog tänka lite mer på saken innan jag tar det klivet men det lutar lite åt ett byte.

Jag har insett att det är mer ekonomiskt och en större fröjd för smaklökarna att köpa sig en liten espresso nere i prego istället för en stor mugg med blask-kaffe.

Min förvirring når snart toppnivå.

---

Mina hörselproppar (av märket alpine) har varit borta en lång tid, troligtvis sedan Gambiaresan.
Jag tog för givet att de hade blivit kvar där när jag inte hittade dem någonstans men eftersom jag kan vara ganska bra på att förlägga saker så fans fortfarande chansen att de kunde dyka upp här hemma.

Imorse när jag vaknade tänkte jag att jag skulle ta en kopp te till frukost istället för de sedvanliga tre kopparna kaffe. Jag kokade upp vatten och spatserade över till tehyllan för att välja en sort.
Längst bak på tehyllan stod två stora fyrkantiga förpackningar innehållande "Gun Powder" som jag köpte på marknaden i Gambia.

Hmm... "Jag har inte druckit av det där teet sen vi var i Gambia" tänkte jag och tog den översta tillika öppnade förpackningen.
Ni kan ju gissa hur förvånad jag blev när jag lyfte på locket och överst i packetet (ovanpå själva löstepåsen) låg min förpackning med hörselpropparna. :S

Jag kan tänka mig att jag tyckte att det var en perfekt förvaringsplats för propparna när vi packade för att åka hem från Gambia men med facit i hand så inser jag att det inte var den bästa förvaringen.

Nu sitter jag här och smuttar på Gambiansk "Gun Powder" medan propparna ligger och väntar på en ordentlig tvätt i handfatet.

---

Var är jag?                                       Vem är jag?

---

Vilken morgon.. Jag har verkligen släpat mig ur sängen..
Lägenheten är otroligt kall och ögonlocken är inte mer än halvöppna.
Min rörelseförmåga ser ut att vara direkt hämtad ur någon av "Day of the dead" filmerna..

---

När man väntar på nå't gott så tar bryggaren fruktansvärt lång tid på sig att bli klar. :s


:Foxtrot av Bill Amend

---

Uppe med tuppen och redo att gå och träna. Vad händer.
Jag slänger ett snabbt öga i kalendern och upptäcker att jag har bokat in en tid i tvättstugan från klockan nio.

Det är bara att ställa träningspåsen i ett hörn och istället ta fram tvättkorg och tvättmedel.

Jag kan nog säga att det är lika bra. Vad jag vet så har jag inte ett enda par rena underkläder kvar vilket kan bli ett problem när man kommer hem svettig.

Något nytt gror innom mig, en ny form av självkänsla verkar bubbla upp till ytan och grunden till det hela tror jag beror Gambiaresan. Man känner mig som en helt ny människa.

Jag satt och snackde med morsan lite vid lunch idag och då kom saken på tal.
När jag var liten så hade jag inga problem att hålla låda. Jag pratade både för mig själv och för andras räkning men någonstans i mellanstadiet blev jag mer och mer introvert, började leva i någon form av fantasivärld.
Detta fortgick mer eller mindre fram till gymnasiet då jag sakta men säkert börja söka mig tillbaka till verkligheten. Kulmen kom någonstans under mitt andra år på folkis en bit in på första året vid musikhögskolan sen bar det av ner igen.

Nu har jag nått en nivå jag inte ens har varit i närheten av och det känns toppen! :D

Problemet med att lämna sin trygga introverta tillvaro är att man mycket lättare blir ensam.
Mitt behov av att ha människor omkring mig har stuckit till skyarna och lägenheten känns tommare än någonsin...

Före Gambia:


Efter Gambia:


Ingen större skillnad.
Den största förändringen har skett på insidan.

Pocahontus 10 månader ung.

Alla har vi varit små... och glada som få...
Det här är bilden som nyligen inspirerade mig till att bli en gladare människa.