Twitter.. Say what?
Ok.. jag har nu blivit medlem på twitter loggat in leatat runt blivit förfärad över vart vårt samhälle är på väg någonstans och tagit bort mitt konto på denna site, allt på under fem minuter... Jag vet att man som seriös forskare ska göra djupare innan man afärdar något men jag är inte så säker på att jag vill dyka när sannolikheten att det är långgrundt är ofattbart stor.
Twitter Sammanfattningsvis: Som Facebook fast i stort sett bara "status" funktionen.
Twitter Sammanfattningsvis: Som Facebook fast i stort sett bara "status" funktionen.
Den elektroniska samtiden.
Det har blivit dags att botanisera i detta otroliga blogg- och community-träsk på vilken dagens samhälle har sin grund.
Under högstadie- & gymnasietiden (min, duh) var det lunarstorm som gällde (samt det lite hårdare och mer "alternativa" helgon.net "Hard rock halleluiah!"). Nu har var och varannan en egen blogg ett facebook- eller twitterkonto. En egen sida på bilddagboken eller varför inte myspace.
Först ut är Twitter (http://twitter.com/) som jag endast lite lösartat hört talas ett par gånger den senaste tiden och då jag faktiskt inte har någon egen erfarenhet av detta måste det naturligtvis ses över. Vad jag förstår är det någon form av "Microblogg" och detta måste naturligtvis undersökas nå å de grövsta!
Jag återkommer senare med en utvärdering men om det är som Berglin utrycker sig är jag inte förvånad.
Is it true as Berglin puts it? A Twitter is a person who walks down to the convenience store to buy some cheese and wants everbody to be aware of it."
Berglin! En mästare på samtida samhällskomik.
Håll ut! Då jag är en man som dagtid sliter i sitt anletes svett bland böcker av olika storlekar och färger får jag se när jag kan ge en klar redogörelse av detta fenomen.
Under högstadie- & gymnasietiden (min, duh) var det lunarstorm som gällde (samt det lite hårdare och mer "alternativa" helgon.net "Hard rock halleluiah!"). Nu har var och varannan en egen blogg ett facebook- eller twitterkonto. En egen sida på bilddagboken eller varför inte myspace.
Först ut är Twitter (http://twitter.com/) som jag endast lite lösartat hört talas ett par gånger den senaste tiden och då jag faktiskt inte har någon egen erfarenhet av detta måste det naturligtvis ses över. Vad jag förstår är det någon form av "Microblogg" och detta måste naturligtvis undersökas nå å de grövsta!
Jag återkommer senare med en utvärdering men om det är som Berglin utrycker sig är jag inte förvånad.
Is it true as Berglin puts it? A Twitter is a person who walks down to the convenience store to buy some cheese and wants everbody to be aware of it."
Berglin! En mästare på samtida samhällskomik.
Håll ut! Då jag är en man som dagtid sliter i sitt anletes svett bland böcker av olika storlekar och färger får jag se när jag kan ge en klar redogörelse av detta fenomen.