Pocahontus au non sequitur

Ibland är det bara för mycket!!


Att skicka ett par änglavingar med postpaket skulle kosta minst 130 kronor och då måste jag förpacka dem på något bra sätt. Hur då?

Man gör så gott man kan men med en så'n tidsmarginal blir det inte lätt. Särskillt inte när man har fyrtioelva andra saker som ska bli gjorda och tiden knappt räcker till det.

(ska jag vara ärlig vill jag helst inte skicka något som är värt mellan 70-90 spänn med ett paket som kommer att kosta 130:- exl. embalage, I'm sorry)

Då var det dags att friska upp minnet av musikhögskolans inspelningsstudio igen.
Jag har blivit ombedd att spela in en duo (gitarr och sång) om ett par veckor till en demoplatta.
Det är ganska skönt att börja i en lite mindre skala igen istället för att hals över huvud kasta sig in och spela in en hel orkester.

Jag måste däremot ta något tillfälle innan att återbekanta mig med utrustningen i kontrollrum två då det var ett tag sedan jag var där sist.

Så, mitt tidigare inlägg om Kent upprör folk? Ger hjärtklappning och ses som en hädelse?!
Detta ger mig ju bara mer vatten på min kvarn.

Jag har aldrig varit och är fortfarande inte den som är ute för att provocera och detta står jag fast vid. Min personliga åsikt lär dock motas med olika sorters reaktioner och vissa personer kanske blir provocerade, vem vet. Ska jag istället vara tyst och låta bli att berätta om mina åsikter och diverse ämnen för att det finns en risk att folk tar illa upp?

Jag älskar att ha vänner oavsett hur mycket man egentligen har gemensamt med dem och jag hatar att ha fiender, något jag inte kan påstå att jag har. Jag har däremot insett att jag inte vill vara någon inställsam lismande liten idiot som inte vågar ta ställning i en viss fråga bara för att det finns en risk att folk inte håller med och rentutav tar avstånd från mig på grund av detta. Sanna vänner accepterar en för den man är.

Jag dissar absolut inte personer som lyssnar på Kent och inte heller det  faktum att rätt många människor ser dem som något nästan övernaturligt eller gudomligt. Jag har många vänner som gillar dem och jag gillar inte  dessa personer mindre för det och jag hoppas verkligen inte att de tycker mindre om mig bara för detta ärliga utlägg om gruppen.

Oavsett hur stark ens koppling är till exempelvis ett band så bör man kunna ta lite negativ kretik om gruppen i fråga utan att ta det som ett personligt angrepp.

Utan argument och motargument får man ingen debatt och utan en debatt kan man egentligen inte förklara varför man orubbligt står på en viss sida i en fråga.


För att citera mig själv:
"Jag vet inte riktigt varför jag plötsligt fått för mig att agera tjurig musikrecensent, det är inte riktigt likt mig, men det är väl bara en fas jag går igenom som vanligt och tyvärr råkade Kent stå ivägen för min framfart..."

...konstigt att jag aldrig har lyssnat igenom hela den kassetten tidigare..
Svordomsvisan har ju gått varm men resterande sketcher har jag, innan ikväll, gått miste om.

Ibland så försvinner saker. Det är en vanligt företeelse särskillt vanlig i min värld.
Min svarta keps med, vad som ser ut som, en döskalle på ("en stor fågelskit" som min chef sa) var förlorad så länge att jag la den till handlingarna. Den dök upp nu för några minuter sen.
Var låg den då?
Jo i botten av tvättkorgen.. Vem letar efter förlorade plagg där????

En annan ägodel som gick förlorad var min "palestina". Den saknade jag inte särskillt mycket men för någon dag sen fick jag ett mess från J som frågade om jag saknade en sjal.. Den hade tydligen legat hemma hos henne rätt länge och hon hade ingen aning om vems den var till en gemensam polare kom förbi och sa att jag hade skådats med en palle vid ett flertal tidigare tillfällen.

Så, det mesta kommer till rätta förr eller senare..
Dock inte min keps jag råkade lämna på bussen i Gambia (den har det nog bra där den är)..

Jag vet att det finns många Kent-älskare runt om i vårat avlånga land och det är möjligt att de har något lite extra som jag inte lyckas uppfatta men jag har lite svårt för dem. Musiken är tradig och oinspirerande och får åtminståne mig att känna mig lite som död fisk i deilkatessdisken på Hemköp.
Jag kan erkänna att vissa av texterna är tänkvärda och dessutom rätt bra från och till men tyvärr så tycker jag att Jockes sångröst har samma effekt på texterna som en tvättmaskins effekt på en kvarglömd lapp i ett par jeans.

"Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting"

Jag tycker det börjar låta som en antireklamfilm för Ketchup i glasflaskor...


(Jag vet inte riktigt varför jag plötsligt fått för mig att agera tjurig musikrecensent, det är inte riktigt likt mig, men det är väl bara en fas jag går igenom som vanligt och tyvärr råkade Kent stå ivägen för min framfart...)

Music Music, Interiör. Torsdagen den 18:e Oktober ca 16:30.
Pontus ska precis avsluta ett inköp av diverse musikrelaterade artiklar.

*mobiltelefonen rigner* Pontus svarar.

Pontus:
"Tjenare Göran! [...] Nejdå det är lugnt, jag står här på Börsen och gör affärer!"

Eriks ögon blir till tefat bakom disken..

Pontus:
"eh...oj...jag menar... Music Music naturligtvis!"

Göran:
"Man ska inte svära i kyrkan"

Pontus:
"Nej, det har du rätt i.."

Planen var en familjemiddag med alla inblandade, med god mat och en skvätt vin.
Tyvärr så fick min fader för sig att han skulle åka till Finland med en skolklass istället men bångstyriga och sällskapsjuka som jag, min syster och min ömma moder är så bestämde vi oss för att inte hoppa middagen.

God mat blev det, en skvätt vin.. (eller tre) och slutligen helt otippat ett parti Monopol.

Jag hade ingen aning om vilka hänsynslösa affärspampar min syster och mor var..
Medan jag åkte in och ut ur fängelset av okända anledningar (kanske talar lite om min karaktär) håvade de in pengar och gator och byggde hus för glatta livet..
Som tur var fick spelet aldrig något riktigt avslut även om syster gick bankrutt tillslut..



Nu ska jag gå och knoppa (sova). Over and out!!

Jag måste verkligen ta mig i kragen gällande mitt STORA planeringsprobelm.
I stort sett jämt är jag ute i sista minuten med olika förberedelser, läxor och annat som måste göras. Jag kan inte direkt skylla på att jag har dåligt med tid att hinna med saker på. Tid finns i överflöd, jag har bara stora problem att få "arslet ur vagnen" med viktiga saker.


Här sitter jag nu och måste läsa ca 35-40 sidor om (De Afrikanska kulturerna söder om Saharas musik) i min Etnologibok inför kvällens lektion. Till mitt försvar får jag väl säga att jag fick boken jag beställde för ett bra tag sedan först idag..
Jag har tidigare alltså varit tvungen att sitta på referensavdelningen på Biblioteket för att kunna läsa in mig inför tidigare lektioner.
Det är fakiskt riktigt svårt att koncentrera sig när man sitter på bibblan och vet att man måste prestera något när man väl är där istället för att kunna sitt lungt hemma och läsa. Ta en kopp te, kudda upp i sängen och tända ett stearinljus (otroligt avslappnande, på ett icke sövande sätt, med ljus och de dofter det avsundrar)..

Nåja, nog med babblandet här. Jag måste återgå till min Etnologi nu.

Studera.nu fungerar inte, inget varmvatten i duschen... Det bär emot men nu måste jag oduschad eller ej bege mig till skolan för att försöka reda ut det här.

Nu har vi i alla fall fått uppskov tills imorgon med sökandet.. Det underlättar ju lite.. förhoppningsvis..

Dagen innan deadline för att söka kurser till nästa termin på universitetet så klappar naturligtvis hela jäkla söksidan ihop!!!!

Tacka vet jag på den gamla goda tiden då man fylde i en lapp och lämnade på kansliet..
Vad var det för fel på det???
Allt ska effektiviseras hela j*la tiden och det slutar ofatst med ett motsatt resultat.

Sen vi blev av med vår datatekniker på skolan för att han "skulle sitta centralt för att kunna vara en resurs för hela campus" eller nå't så fungerar inte ett skit i datasalen. Om man ska fylla på sin kvot med utskrifter så måste man kila ner till "långhuset" och hämta en lapp på ett ställe, få den underskriven på ett annat, inlämnad på ett tredje ställe, få den arkiverad i tre veckor för att sedan återanvända den som kompostpåsar!!!!

Ok de sista två hittade jag på...

Fan är ett ord som används mycket i dessa tider!!!!

Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig särskillt vuxen men majoriteten av folket jag har runt omkring mig är yngre och i många fall ganska ordentligt mycket yngre än mig och dessa individer agerar, enl. mig, som  "ansvartagande vuxna" (vissa mer än andra, vissa mindre).
Själv har jag inte riktigt förstått var tiden har tagit vägen.
Enligt samhället är jag vuxen nu och har varit det ett ganska bra tag men är verkligen vuxen en ålder man bara helt sonika passerar? Är myndig synonymt med vuxen?? Om inte, när blir då en myndig person vuxen???

Allt har bara susat förbi med en faslig fart.. Det känns som om det var igår jag började i årskurs ett på musikhögskolan och nu så har jag snart fullgjort hela fyra år där.

Sakta men säkert börjar 87:or, 88,or och 89:or trilla in på musikhögskolan.. Snart börjar helt enkelt alla födda på 90-talet att börja plugga på högre utbildningar!!

Var tog all tiden vägen??

Vad är meningen..??

Meningen med livet... universom...och allting??

...och var tusan ligger den där restaurangen i slutet av universum??