Pocahontus au non sequitur

Jag vet att det finns många Kent-älskare runt om i vårat avlånga land och det är möjligt att de har något lite extra som jag inte lyckas uppfatta men jag har lite svårt för dem. Musiken är tradig och oinspirerande och får åtminståne mig att känna mig lite som död fisk i deilkatessdisken på Hemköp.
Jag kan erkänna att vissa av texterna är tänkvärda och dessutom rätt bra från och till men tyvärr så tycker jag att Jockes sångröst har samma effekt på texterna som en tvättmaskins effekt på en kvarglömd lapp i ett par jeans.

"Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting"

Jag tycker det börjar låta som en antireklamfilm för Ketchup i glasflaskor...


(Jag vet inte riktigt varför jag plötsligt fått för mig att agera tjurig musikrecensent, det är inte riktigt likt mig, men det är väl bara en fas jag går igenom som vanligt och tyvärr råkade Kent stå ivägen för min framfart...)