Pocahontus au non sequitur

Hemma igen efter en låååång dag med SMASK i Stockholm. Jag har äntligen efter all schlager fått en god dos med dist och aggresioner. Tack RATM för det.

Det blev ingen seger i finalen med man är lika glad för det. Hur många kan egentligen meritera sig med att de har dansat på Cirkusscenen in för en fullsatt lokal.

Det har repats SMASK större delen av dagen nu och jag är konstigt nog inte så farligt trött.
Att dansa på två bidrag och i SMASK-baletten jobbar upp en ganska god svett men endorfinkicken får en att härda ut och glömma eventuella smärtor.. De kommer först efteråt, när man börjat lugna ner sig.. Som nu..

****

Föresten... Datorn klappade ihop igen bara några timmar efter jag fick tillbaka den från servicen på MT...
(Bluescreen, "Påbörjar dumpning av fysiskt minne")
Sabla skitskrot om jag får utrycka mig milt.

På Måndag åker den tillbaka in igen! :(

Nu har jag fått tillbaka datorn från servicen de fick tydligen byta moderkortet. Jag hoppas att detta gjorde susen.
Datorn får stå på några timmar nu så får vi se om det händer något.

Ikväll så börjar vi rodda inför SMASK i konserthuset och som vanligt så är jag med och roddar.
Det ska bli kul med SMASK med det ska bli ännu bättre när det äntligen är över och man kan gå hem, lägga sig på sofflocket och slicka sina sår. De senaste dagarna har varit riktigt stressiga och otaliga sträckningar i muskler och stela leder gjör inte saken bättre

Jag svajar fram och till baka vad gäller Kina.....

Jag vet inte riktigt.. Kanske jag ska ge Bo en chans till...

Nu har jag talats vi med Eriks saxofonpolare, som hade tackat ja till gigget i Kina, och Bo angående jobbet.
Pär (polaren) verkade vara en jätte trevlig snubbe och jag fick ganska schyssta vibbar för den här grejen. Han hade tackat jag till jobbet och hade en hel del matnyttig information om det hela att dela med sig av.

När jag sedan ringde och talade med Bo, "arbetsgivaren" fick jag betydligt sämre vibbar.
Han lät stressad och nästintill desperat när det gällde att tillsätta platsen som basist för jobbet och lät lite otrevlig från och till. Han började snacka om skadestånd för kontraktsbrott innan jag ens sett skymten av ett kontrakt.

Vaf**!
Vem tror han att jag är? Nån jävel som hoppar in på "fräna" saker halvhjärtat?
Jag är väldigt seriös när det kommer till sånna här saker och jag vet att man inte hoppar på något sån't här om man inte till hundra procent vet att det kommer att funka.

Han kan inte veta hur jag är som person det vet jag men jag känner mig nästan förolämpad.


Ska jag tillbringa sex månader i ett främande land med den där?
Särskillt när det verkar vara under slavkontrakt mer eller mindre.
Gigg sex dagar i veckan mellan klockan 20.00 till klockan 00:45 (01:45 på lördagar) konstant i sex månader och bara ledigt på Måndagar..

Iofs så ingår boende, mat, resa och vad jag förstod en sjukförsäkring. Men om det inte känns helt ok så ska jag ju inte ta det här gigget även om det råkar vara i "kinas-hawaii"..

Jävligt osmidig snubbe. Om han vill ha med sig folk på den här grejen så får han nog byta taktik..


***Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra än men min "gut-feeling" säger -njaaaaaaaaa just nu.

Jag har haft en del tid att fundera över det här jobbet i Kina nu. Efter goda samtal med syster, föräldrar och vänner så har jag fått många olika syner på situationen/möjligheten.. jobbet i stort helt enkelt.

Innan jag kan ta ett beslut så måste jag reda ut en massa frågetecken angående exempelvis resa, boende, mat, arbetstider, ledighet m.m.


För tillfället sitter jag och lyssnar på finaleversionen av smaskbaletten för att få lite distans till hela kinagrejen.
Det hade varit bra om Andreas hade lagt ut finalefilerna som de var eller åtminstånne som MIDI-filer på webben.
Då hade man kunnat öppna dokumentet i finale och valt att lyssna på enstaka stämmor..



****
Egentligen borde jag ringa Bo och reda ut några av frågetecknen redan ikväll men det skulle kännas bättre om jag hann snacka lite med Leif ang. studieuppehåll och så först. (nu snöade jag in på Kina igen***)

Jag har problm att landa... Hjärtat sitter i halsgropen och händerna skakar så att kaffekoppen rinner över...

Idag är sista möjligheten att söka kurser och jag är ännu inte helt på det klara över vad jag ska välja för kurser.

I natt dog mormor. Hon somnade bara in helt lungt precis så som man vill att det ska gå till.

Dags att omvärdera. Vi får se vad som händer.

Ett par öl hemma hos mig.. Snart.. Vad säger ni?

Förstå mig rätt, det är jättekul att sjunga i vokalensemblen men den här förbenade årsdagen är ett gissel!!
Sitta och skava i "gud vet" hur många timmar medans en massa stela gamla gubbar får sina proffestorshattar. Förutom hattutdelningen ska minst lika många sega grå gamla gubbar hålla evighetslånga tal om ..ja "gud vet vad"..

Kul att som kör agera kuliss för att sedan resa på sig sjunga några låtar och sen än en gång återgå till rollen som kuliss...
Viss tjänar kören multum på det här gigget men det är ju nästan tortyr att utsättas för detta.
Orkestern ska ju också sitta kvar men de har notställ där det kan gömma korsord, tidningar och annat tidsfördriv.
Vi kan bara sitta och föröska att inte se för uttråkade ut. URK!

När man ändå på sätt och vis påbörjar ett nytt liv så kan det ju vara bra med lite nya vanor.
Så nu efter att ha brännt igenom "More then Words" ett par gånger och sänkt en kopp te så ska jag pälsa på mig och ta mig en lång och frisk morgonpromenad.
Efter detta ska banne mig lägenheten saneras.

Nu har hon gått...

"Vem?"
Tjejen jag träffade på Mats inflyttningsfest igårkväll såklart.

Mycket mysig tös och gammal risbergskavalp precis som jag.
Det blev inte mycket sova den här natten kan jag lova.. =)


Nu måste jag fixa mig lite kaffe tror jag..

En första gång för allt... ? ♥ ?

---

Det hände något särskillt en natt på campet i Gambia mellan mig och en medresenär.
"Vem?" frågar ni.
"Förtjänar du att veta så berättar jag det" svarar jag.

Vi satt ensamma kvar framför lägerelden när timman var sen...
Trots att det var lite flörtigt i början av resan, mestadels från hennes sida kan jag i alla fall tycka, så kom det ganska oväntat. Extra oväntat kom känslorna krypande efteråt.

"Jag vet inte om jag är intresserad, det är väl bara ett strul det här va?"
"Ja", svarade jag övertygat utan att ha en aning om vad mitt arma hjärta skulle låta mig gå igenom resterande tid i Gambia.
Man kan fråga sig om det hade kännts lika illa om just "det" aldrig hänt men att tänka för mycket på sånt här blir man sällan mycket klokare av.

Jag blev som sagt drabbad och som jag redan förstod så fanns det inte något annat där än det tillfälliga vilket jag ytterliger en gång fick bekräftat.
Helt ok med mig. På samma sätt som jag inte kan styra över det mitt hjärta väljer så kan jag inte tvinga någon annans hjärta att slå för mig. Det som däremot inte kändes särskillt bra var att personen i fråga verkade förändra hela sin attityd mot mig sen det tillfället och, trots vetskapen om vad jag kände, odiskret började söka ömhet på annat håll vilket fick mig att nästan känna mig lite utnyttjad.

De sista dagarna i Gambia gick upp och ner som en känslomässig bergochdalbana men nu så känns det rätt ok.

??

...tänk om det aldrig hade hänt... hur hade det då slutat?

För ungefär en timma sedan så svängde bussen in vid musikhögskolan här i Örebro efter att ha tagit oss från Arlanda.
Det känns konstigt att vara hemma igen. På sätt och vis så började Gambia att kännas som hemma och det var inte lätt att behöva lämna det.

Nu är man i alla fall hemma och ordentligt duschad för första gången på 3 veckor samt halvvägs igenom uppackningen.

Jag slänger väl in en bild på grabbarna i Cabin 4 i campet också.

                    Kalle                    Gustav                Pontus

ps. ett stort tack till syrran som gick upp i ottan och hämtade mig vid skolan. Kram

Det finns inte mycket annat att göra nu än att packa och se till att man får med allt man måste ha med.

---

Nu får vi väl säga att packningen är klar.  Den slutgiltiga vikten på allt blev ungefär 11 kg vilket innebär att jag har ungefär 9 kg tillgodo. På flyget så har de en viktrestriktion på 20 kg.
Det är ju bra att inte ha för hög vikt på baggaget på hemvägen eftersom man med största sannolikhet kommer att ha med sig en trumma eller två och kanske något hantverk med hem.
Om jag lämnar kvar en del skräpprylar ur packningen i Gambia vid hemresan så kan jag nog tjäna ett par kg på det. :D :D

Nu ska jag en sväng till päronen för en "sista måltid" innan resan imorgon... 03:45...Urk...

---

Magen är full och frukosten är förberedd inför morgondagen/natten. :s
Nu ska jag handlar lite på hemvägen, hem och uppdatera virusskyddet och sedan gå och lägga mig.
En stor dag imorgon.

För er som visar intresse så ska jag ska försöka uppdatera bloggen där nere så ofta jag får möjlighet.
Vi hörs ifrån Gambia !! :D  :D

Det är inte många timmar kvar nu. kl. 03:45 utanför musikhögskolan på torsdag (11/1) "morgon" påbörjas resan med buss till flyget.
Flygresan ska ta ungefär 9 timmar inkl en mellanlandning för tankning.

För tillfället så går tiden åt till att packa smart och se till att lägenheten är i ok skick inför resan.

---

23:41
Hmmm, svårt att veta hur man ska packa. Jag vill ju inte ha ett för tungt baggage pga viktrestriktionerna på planet. På hemresan så vill man ju kunna ta med sig lite prylar utan att behöva lämna halva garderoben i Gambia. :p

Här sitter jag nu med kaffekoppen i stadig hand, "Iris" med Goo goo dolls rullar i bakgrunden och först nu börjar allt det här med Gambiaresan kännas "på riktigt".

Tidigare imorse ringde Hanna och då jag länge har tvivlat på att det skulle hända så har hon faktiskt fixat med nyckeln så jag kommer att få den imorgon. Jippi!  Resten av prylarna får vi ta en annan gång.

Nu ska jag snart iväg och klippa mig så det är läge att fixa färdigt frukosten.
****
En prima grötfrukost blev det för första gången på länge. Jag måste verkligen få bättre matvanor...
...eller snarare .matvanor.

Well, nu sticker vi och klipper oss tycker jag.